tjugofjärdefebruaritvåtusentio
så fort man kommer hemifrån så börjar tankarna, oron kryper fram och de känns inte kul att komma hemifrån.
även fast jag mår likadant hemma så visar jag de inte, dels för att man vill ge positiv energi till mamma och för man vill inte visa att de tar på en så extremt mycket som de egentligen gör.
jag har precis pratat med en lärare till och de är väldigt skönt att dom är så pass förstående som dom är !
de flesta lärarna som jag har stött på har alltid tyckt att skolan ska komma först och dom har trott att jag bara är lat, men om man inte hittar nån inspiration till att jobba är de ganska svårt att göra ett bra jobb.
och nu när jag har sagt de till snart alla mina lärare så är de en helt annan ton.
Nu har jag en lärare kvar att prata med och sen ska jag prata med rektorerna och även syon på skolan.
så får vi se hur de kommer gå.
än så länge har jag bara stött på en person som inte tog de jag sa speciellt allvarligt, men de är hennes personlighet som är så.
det käns hela tiden som att jag kommer bryta ihop när som helst, men jag kan inte göra de hela tiden, jag vill fortfarande va den personen jag var innan den nya diagnosen kom, jag vill fortfarande kunna skratta och hah kul, riktigt, hela vägen in, men de är inte så lätt varje dag och jag tycker att mina kompisar har varit väldigt förstående när de gäller den saken!
och jag har alltid kul när jag är med er, men de får mig ändå inte att glömma, jag vill inte glömma, då känns de som att jag sviker mamma.
Man får alltid dåligt samvete efter ett bråk, jag tycker att jag ställer upp för lite på henne, men samtidigt så käns de så orättvist när de bara är jag som ställer upp hemma.
i helgen iallafall så ska jag för en gångs skull få komma hemifrån, jag ska bo hos coco i helgen och förhoppningsvis vara massa med ereeka med :)
älskar er ! och självklart resten av mina vänner och min familj, ni är de bästa jag har !!
peace!
Usch :(
Det där med att man får dåligt samvete, det vet jag är jobbigt, för jag har "provat".. Det måste vara jättejobbigt för dig, för jag vet hur mycket ni bråkar & allt..
Men gör som din pappa sa, & låt din mamma få ett bra slut, även fast ingen vet hur länge det dröjer. Det är hon värd.
Älskar dig med, gumman!
<33333333